Hon väntar inte längre. Hon lever.

Sommarmånaderna med sina ljumma kvällar kom och gick. Träden skiftade färg framför hennes ögon, men hon såg det inte för hon var som fast i en mörk, tung dimma där varje dag var som den innan och den enda flykten var i drömmen om natten.

Hon vaknade en dag och såg yrvaket att träden blivit brandgula och röda. Luften var plötsligt hög och klar. Och hon insåg att hon var klar. Hennes insida var ren. Han var borta.

Hon träffar många killar den hösten. Ingen kan beskylla henne för att inte försöka eller inte vara tillräckligt ihärdig. Hon lägger upp strategier, vinklar, tjatar för alla som vill höra om hur det funkar att träffas nu för tiden.  Killarna, ja för de är killar, är mörkhåriga, ljushåriga, lockiga, skäggiga, långa och ibland korta. 

Oftast är de långa, mörkhåriga och har sådär lagom mycket skäggstubb som bränner till på kinden när de lutar sig fram och pussar henne utan förvarning. De har fina, intensiva, skarpa ögon som gör henne knäsvag. I alla fall den handfull som hon faller för. Det är de med de fina ögonen hon kramar hårt i mörka gränder medan höstmelankolin omsluter dem. Det är i de korta ögonblicken världen slutar att existera. 

I de där gränderna är hon alldeles för långt fram i gemensamma drömliv. Det är de långa skäggstubbiga hon alltid hoppas på, men som aldrig funkar. Hon faller handlöst ner i ett mörkt hål efter varje krossat drömliv. Efter varje fiktiv budgivning som aldrig fick bli. Efter varje gemensam storhandling som aldrig ens tar sig till inköpslistan. Hon faller hårt, men krossas inte. Hon reser sig. Och hon har hedern i behåll. Hedern som hon äntligen tagit tillbaka. 

Varje gång hon reser sig och solen lyser igenom de röda höstlöven är hon lycklig. Lycklig och tacksam att han är borta så att hon får hålla killar, med precis lagom skäggstubb, i handen igen. Hon är lycklig över att de flyktiga mötena hjälper östmörkret att skingras om så bara för en liten stund. Hon är tacksam över att få leva livet. Sitt liv. 

Hon väntar inte längre. 

Hon lever. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s