Paus.

Han viskar fram det via en raspig linje från andra sidan jorden;

“Jag orkar inte just nu. Jag orkar inte ta hand om dig för att du inte mår bra. Du måste lösa dina problem själv. Jag orkar inte. Vi tar en paus. Vi hörs inte på ett tag.”

Linjen blir tyst.

Hon lyssnar på tomheten. På ensamheten. På ensamheten som blivit ännu mer kompakt av den mörka displayen på telefonen där han nyss var.

En paus. En Paus från vad? Hur kan man ta en paus från något som inte finns? Hur kan han inte förstå att hon mår dåligt på grund av honom? Att en paus hjälper honom för stunden, så länge han vill. Men att den bara får henne att må ännu sämre.

Hon kurar ihop sig på badrumsgolvet ännu en gång. Vaknar efter ett par timmar med fuktiga kinder, kravlade sig över hallen till sovrummet och sängen. Den kalla oändligt stora ensamma sängen.

Hon hör inte av honom på två veckor. Det är som att han gått upp i rök. Han blockar henne på sociala medier, 

När han väl hör av sig välkomnar hon honom med öppna armar och lovar att vara mer positiv. Att inte lägga så mycket av sin ångest på honom. För hon vill ju bara att han ska vara glad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s