Men JAG behöver ju dig HÄR nu.

Hon kan inte längre räkna gångerna hon krupit ihop i fosterställning på badrumsgolvet för att få känna lite värme. Hon vet inte hur många sms hon fått som lyder:

”Jag kan nog inte ses imorgon… något har kommit upp och jag behövs här”

Hon vill svara. Nej hon vill skrika:

”Men JAG behöver dig ju HÄR…”

Istället blir det bara:

”Ok, trist, men jag förstår. Sov gott, älskar dig…”

Tårarna kommer utan att hon märker dem. Ibland stillsamma och lugna, ibland i panik. Stundvis så häftiga att hon känner sig mörbultad långt efter att de slutat.

Egentligen vill hon höra av sig till någon. Någon som kan vagga henne stilla i famnen, stryka henne över håret och tala om att det kommer bli bra. Att han har vettiga skäl till att inte kunna ses. Att han behandlar henne bra och att det är hon som är missunnsam och svartsjuk.

Men hon ringer ingen. Hon vet att ingen kommer säga så. Ingen kommer ställa sig på hans sida. Även om den hon skulle ringa inte skulle säga det rakt ut så skulle hon höra mellan raderna att det som egentligen sägs är; Lämna medan du kan! Du är värd något bättre!

Men hon orkar inte höra det. Hon orkar inte lyssna mellan raderna. Så hon ringer ingen. Hon ligger bara kvar där på badrumsgolvet och fryser.

Hon ligger där tills hon bestämmer sig för att det inte är så farligt i alla fall. Att hon kanske överreagerar. Hon torkar tårarna, tvättar ansiktet och går vidare. Vidare mot nästa besvikelse…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s