Alla cirklar sluts.

Han sa att hon rubbade hans cirklar. Hon förstod inte hur han menade… Tills hon förstod.

Han rubbade även hennes cirklar. Upp blev ner, varmt blev kallt, musik lät bättre och färger blev klarare.

Hon var hög på kärlek och tänkte det kan inte finnas någon i hela världen som någonsin varit så här kär tidigare… Att det hon upplevde var speciellt.

Underbart?

Självklart!

Naivt?

Absolut!

För samtidigt var världen och allt hon trott på inte längre svart eller vit. Den hade blivit en gråzon. En gråzon där hon var helt ensam. Hon försökte förklara men det kändes som ingen annan förstod.

Rubbade cirklar sluts också…

De drack sitt första glas champagne tillsammans på en hotellbar och de åt sin sista middag på samma hotellbar år senare.

Det var som att universum sände ett tecken och visade att tiden för de här cirklarna att slutas var kommen. Det var en vacker sommarkväll. Solens strålar fick vattnet under bron att glänsa när de tillsammans åkte över den för sista gången. Det var meningen att det skulle ta slut. Det var dags.

Det var dags för henne att gå vidare och för honom att ta tag i sig själv och sitt liv. Hon behövde hitta tillbaka till den hon var innan hon blev kär. Hon behövde ta tillbaka sig själv. Hon behövde vara ärlig mot sig. Han behövde lära sig att älska sig själv. Han behövde göra rätt. Han behövde kunna se sig själv i spegeln igen utan att må dåligt av sin egen spegelbild.

Hon tänker knappt på honom längre, men kan ibland undra hur han mår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s