Och så började det snöa…

”Jag måste få tid för mig själv. Jag måste satsa på jobbet…vad som händer sen vet jag inte…men just nu måste jag vara här”

Bokstäverna stirrar på henne från skärmen. Hon läser dem igen och igen… hon kan inte ha läst rätt. Det är som att få en örfil och det gör ont. Jätteont.

Vad gör man när man sitter ensam vid en dator på sitt jobb där alla är för upptagna för att märka att en hel värld just rasat samman? När allt går som i slow motion men ändå snurrar så fort. Magen drar ihop sig. Världen svindlar. Hon mår illa. Hon mår så väldigt illa.

”ok”

Två bokstäver; en konsonant och en vokal som tillsammans bildar ett ord som är så långt ifrån sanningen man kan komma. Det är allt hon kan förmå sig att svara. Hon säger att det är ok, men det är verkligen inte ok. Hur skulle det kunna vara det? Ingenting är ok i den stunden. Men vad säger man till den som just krossat en? Vad säger man till den som inte har ryggrad att slita ut ens hjärta öga mot öga? Vad säger man till någon som bara stänger en ute för att denne vill det just då? Vad säger man till någon som ska ha allt på sina villkor hela tiden?

Man säger ok och smälter ner till en fläck. Man säger ok och ringer den som alltid kan hjälpa till att läka lite. Man ringer till den som blåst på skrubbsåren hela ens liv. Den som sett till att man överlevt allt. Man ringer till en mamma som alltid vet vad man ska göra och som är allra bäst på krossade hjärtan och vad man gör med de bitar som blev över.

”Jag tror att han just gjorde slut med mig…” viskar man fram med en röst som strax kommer spricka av gråt som redan är på väg upp genom halsen. ”…och jag vet inte vad jag ska gör nu…” fortsätter man… ”jag är ju på jobbet… och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig härifrån…” Mamman lyssnar så som bara en mamma kan. Hon pratar lugnt och mjukt. Resonligt. Säger ”du måste gå hem…där kan du inte vara kvar… gå hem och ring mig igen sen…”

Man gör som hon säger men vet inte hur man gör det. Vet inte hur man tar sig ut genom dörren ut på gatan eller hur man ens klarar av att sätta ena foten framför den andra. Men man gör det för att man måste. Det finns inget alternativ.

Handen darrar när hon sakta skriver de åtta orden på telefonen. Hon måste få dem ur sig. Måste få revansch. Måste ta tillbaka lite av sig själv. Måste återskapa lite av sin stolthet.

”Fegt att göra slut med mig via email”

Svaret kommer direkt.

”Tråkigt att du tycker att det betyder att det är slut… förlåt för att jag inte orkar prata med dig… förlåt för att jag inte sovit alls…förlåt för att jag mår så dåligt…”

Han mår dåligt.

Men hon då?

På vägen hem börjar det snöa. Stora flingor faller precis som att allt är som vanligt. Precis som att ingen slitit ut hennes hjärta och sen trampat på det. Precis som att något börjat snarare än tagit slut.

Det kommer vara slut i 12 timmar… men inget kommer någonsin bli som innan. Hennes hjärta kommer åter hamna där det ska vara och hon kommer tro att det är helt igen. Men det är det inte. Man kan inte sätta tillbaka ett krossat hjärta i en bröstkorg om man inte vet vilken bit som ska vara exakt var. Det blir inte rätt.

Precis där och då, mellan de fallande snöflingorna, går henne hjärta för alltid sönder lite utan att hon märker det. Och något som gått sönder utan att man märkt det kommer att fortsätta spricka tills det är förstört. För hur ska man veta att något behöver lagas om man inte vet att det är sönder?

Hon pratar med sin syster senare på kvällen. Det är innan hon pratar med honom och hon hör sig själv säga mellan tårarna:

”Det gör så himla himla ont… men en del av mig tycker bara att det är skönt att det är över…nu kan jag äntligen få gå vidare…”

Hon ska minnas de orden resten av deras livstid. Och hon vet att den där taggen som rispar vassare och vassare för varje bråk, varje gråt och varje sviket löfte tog sitt riktiga fäste i hennes hjärta just den där dagen när det började snöa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s